Lycklig lycklig...

Efter att ha gått några år och haft gruvlig ångest över mitt jobb, alltså inte barnen eller ungdomarna eller mina kollegor (kan ni ju tänka ut vad själva) så har jag nu börjat glädjas över mina dagar nu.

 När jag började plugga så tänkte jag att det är 2 år som jag ska göra detta och det får gå som det går..... nu tänker jag att vilken tur att jag gjorde detta för min egen skull. Jag gick verkligen på jobbet och var såååååååååååå jävla bitter, och jag förpestade min omgivning  så brutalt mycket så jag tycker så synd om de kollegor som fick höra mitt tjat om ALLT som jag kunde vara arg på.

FÖRLÅT!!! säger jag till er som jag drog ur all positiv energi från.  

Nu har jag gått i skolan i 5 veckor och jag känner glädje igen, alltså inte sån glädje som jag känner när jag ser min man eller mina barn för så lycklig kan ingen göra mig som dom. Men jag är en glad och harmonisk igen och det är underbart.

 Tack säger jag till alla som stöttat mig på jobbet, stort TACK säger jag till alla de ungdomar som jag träffat genom åren. Alla Stråga ungdomar som jag alltid kommer se som mina ungdomar. 

NU börjar mitt nya positiva jag att ta form igen och SHIT var jag letat efter den personen.

Till er som funderar på att bryta upp och börja med nått nytt säger jag bara GÖR DET!!!! 

Nu ska jag läsa lite kommunikation ... till och med läxorna är roliga!!!.

Ha det gott//Affi

Jaha!! tänker ni, varför denna bilden då. JO det är denna bilden min man har tagit där (som han säger) det syns att jag älskar honom.

Han tog 1000 bilder på semestern och på alla andra var jag bara arg och såg ut som jag ville slänga hans kamera i sjön ;).
Det var ju ett tag sedan som jag skrev här på bloggen, kanske kan bli bättre på det nu när jag börjar plugga, för jag KOM IN!!!! Jag ska skola om mig till behandlingspedagog och jag är så taggad.
Denna sommaren har jag jobbat 4 veckor på kollo i köket och jag lyckades att ha mat till alla varje dag, jag matförgiftade inte någon vilket jag är himla glad för.  Nu har jag semester och då ska man ju göra en massa saker som man annars inte hinner... fast man måste ju inte göra saker.... man måste ju inte åka runt halva landet för att barnen ska bli nöjda... men måste ju inte säga att "vi kan ju tälta" om man verkligen inte menar det. Fast det gjorde ju jag... jag sa det högt och mina barn skrek av lycka och min man tittade på mig som om jag vore knäpp. Jag sa, vi kan ju tälta en natt istället för att sova på hotell. Blir ju lite billigare ju... och det blev det ju kanske.. fast om vi ska vara ärliga så blev det nog inte så mycket billigare... för om man ska tälta som vi skulle då så måste man tydligen ha ett campingkort à 150 kr, luftmadrass à 300 kr, campingstolar à 180kr/4 st,  campinglykta à 249 kr, 1 kylbox à 298 kr, klädnypor à 19 kr (för krabbfiske)  camping avgift 2 nätter 750 kr, mat till frukostar à 300 kr( inte frukostbuffé stuket)= 2246 kr, och en natt på hotell med frukostbuffe för oss skulle kosta 2150 kr.  Känns verkligen som att vi är SUNE FAMILJEN..... det blev för dyrt för dom att åka utomlands så istället hyrde dom en husvagn för att det skulle bli billigare..... hahahahah ja det finns fler likheter mellan dessa familjer kan jag säga.

Vi åkte iaf till Lysekil för att tälta och för att barnen skulle få bada i havet och fiska krabbor... och det fick dom så alla var lyckliga, vi träffade Familjen Gunnarsson som hyrde en fin stuga i lysekil, fiskade krabbor hela kvällen och grillade så jag ångrar inte att jag sa tälta högt, MEN va jag frös på natten.... inte ens whiskyn som gunnarssons gav mig hjälpte... blev ju bara kissnödig. Alla som Campar vet att man går inte ut genom ett tält och kissar utanför... nääää man måste gå till toaletterna helt själv mitt i natten, de ända som var vakna på campingen var ca 15 hormonstinna  (onyktra) killar så det kändes inte jätte tryggt att gå ut och kissa.
Men jag tog mig både till toaletterna och från toaletterna på personbästa tiden.....jag vet inte ens om jag hann sätta mig för att kissa.
Morgonen därpå vaknade Tindra tidigt typ 05.30 och ville gå upp.... äääääää det finns ju inte så många rum i ett 4 manna tält så hon fick snällt ligga kvar som en kokong, men hon fick upp sin pappa vid 6.30 tiden.. sen åkte dom iväg för att fiska makrill.... martin tog bilen och i bilen var vårt hem.. så efter att han lämnat ut kylboxen, mina kläder, hugos kläder,  badkläderna, och lite annat så satt jag där klockan 7.30  och njöt av en kopp kaffe som jag tvingade min man fixa innan han åkte.... jag brukar dricka ca 5 koppar kaffe på morgonen och då e det stora muggar, nu fick jag en liten plastmugg med kaffe som var kallt innan jag hunnit dricka upp allt.*muttrar* . Tydligen vet ALLA att campingbutiken öppnar inte förens 9.00  och då kanske man kan få köpa kaffe, om man inte vill stå i en kö på ca 40 pers för att dom ville ha färska frallor.  När jag och hugo väl fick det vi skulle ha i butiken efter ca 45 minuter, så frågade jag en sista gång om han behövde gå på toaletten när vi ändå var där... näääääääääää det ville han inte så vi gick ner till tältet och jag skulle få mitt kaffe... DÅ var han kissnödig och det var bråttom.... lämnade min kaffemugg och sprang med hugo upp till toa.... men då ville han inte in på damernas, för han e ju kille.... så jag pratade snällt med honom med ihop tryckta tänder och då gick han på damernas. NU var jag som Sunes pappa... KAFFE!!!!!!  mitt kaffe var kallt när vi kom tillbaka men skit samma jag fick iallafall smaken.  Sen packade vi ihop alla saker som vi skulle ha med oss till stranden och gick ner och satte oss för att njuta av solen, klockan var då ca 10.00 och Hugo var lugn i ca 1 minut sen var det full rulle med sandslottsbygge... och mamma skulle gräva och Hugo skulle köra med den stora bilen som  "plattade".... men det var kul i ca 2 minuter och sen ville han bada... ååååååååååå vi hade inga armpuffar med oss... så han fick bara gå i kanten och plocka snäckor. INTE KUL!!!  Men solen var varm och jag hann få en go solbränna... det var mysigt att tälta, nu när jag vet att jag ska sova i min säng i natt.... jag kanske inte kommer säga det högt igen!!!!

Tindra och Hugo ska snart få bada

Så här såg det ut i den lilla badviken som vi campade

Martin fotade allt.... Tindra letade fina objekt.

Nu byter jag riktning!!

I lördags var jag på en intervju på den skola jag sökt till, när jag satt på intervjun så kände jag att jag har hamnat RÄTT. Jag fick tillbaka den känslan jag sökt i snart 5 år. Glädjen över att få ut någonting positivt av min vardag. Nu menar jag inte på hemma fronten utan jobb mässigt. Att när man låser för kvällen så längtar man till nästa dag då man ska få jobba igen. Men samtidigt som man fick den känslan i kroppen så blev jag livrädd att jag inte skulle komma in på skolan. Men den lärare som höll intervjuer sa efter en stund att DU kommer att sitta här den 22/8 va så säker, DIG vill vi ha här. Jag vet att det låter egoistiskt men jag blev såååååååååå stolt över mig själv IGEN.....

Varför jag inte har den känslan i kroppen nu, att man älskar sitt jobb och vill prestera positiva saker varje dag, kan jag inte förklara än. Men en vacker dag ska jag göra det, jag ska förklara varför jag är bitter över saker som gör att jobbet inte är vad det borde vara.

Men nu ska jag ta nya tag, jag ska gå och få hjälp med att gå vidare. BRYT IHOP OCH KOM IGEN. Jag ska göra nått åt min bitterhet som sabbar en massa positiv energi.  SÅ DET SÅ!!!

Jag kommer oxå delge den person som under flera år tryckt ner mig med ett långt brev om mina känslor, hon ska få veta vad hon gjort. För efter alla samtal med högre chefer så tror jag inte hon har fått veta vad jag har sagt och vad andra sagt. Och man kan ju inte ändra sig om man inte vet vad man ska ändra.... det är min mening!!!! men jag måste avsluta denna process innan jag börjar om på nytt!!!

Ha en underbar dag alla mina vänner!!!!

Min dotter Tindra tycker om att sticka och när hon undrar hur hon ska göra så kan jag liksom inte hjälpa henne med detta för jag kan verkligen inte sticka nått. Så jag tänkte att jag kan ju försöka lära mig att sticka nått och fick ett erbjudande från ett ställe i Saltsjöbaden om en kurs på 16 gånger. 

Jag fick hem den första lilla boken, notera att det står MODE SKOLAN på .

Nu har jag några frågor om MODE... jo jag vill ju då kunna hjälpa min dotter med att sticka lite saker som är modernt nu... alltså 2012.

När jag tittar i detta lilla häfte som handlar om MODE stickning så hittar jag lite bilder och mönster på olika tröjor och undrar varför MODE för 1987 är i mönsterbeskrivning.

Ett Exempel:

Om jag stickar denna tröjan... vem vill ha den då? Tindra? Jag? näääääääääääää.

Dom kommer ringa från 1987 och vilja ha tillbaka sin tröja.

MODET I DAG:

Onepiece!!!!

Men fanns detta mönstret näääääääääääääääääääää ... så jag avslutar nog den kursen i MODE stickning!!!

Var köper man tålamod?


Jag älskar att baka och att laga mat och jag önskar verkligen att mina barn ska tycka att det är lika kul som jag gör, problemet är att jag har inget tålamod att lära dom.


Tindra kom nyss och frågade om hon fick baka muffins, och det är klart att hon ska få baka. Jag talar om vad hon ska ta fram och redan här känner jag hur det börjar "klia" i kroppen.


När hon tar fram alla sorters socker utom strösocker som hon ska ha så blir jag lite irriterad och frågar på ett lite undrande sätt om hon vet hur strösocker ser ut? 


-Nä tydligen inte, säger hon.


Suck, hon vet inte hur strösocker se ut... jaja. 


jag tänker i mitt stilla sinne att vi kan göra detta till ett roligt sätt att ha matte. Men varför? dom har väl inte lärt sig  dl, cl, ml eller liter än? eller har dom det.. har jag missat det... shit va jag e en bra mamma.


Jaja, jag säger åt henne att lägga i 125 g smör i en bunke och sen 2 dl socker och sen ska du röra ihop detta med elvispen.
sagt och gjort så drar hon igång elvispen och swichhh så åker bunken åt ett håll och elvispen åt ett annat.....ååååååååååååååååååååååååååååååååååååå, "kli i kroppen"


så nu ska du knäcka ett ägg i taget och vispa ner det.... ta det lugnt så att det inte kommer nått skaaaaaaaaaaalll i, ååå plockar upp ett ägg med skal ur bunken.... här någonstans känner jag att jag måste gå ifrån bakningen.. och sitta på håll och tala om hur hon ska göra. jag förbjuder mig själv att titta på... så dirigerar jag henne från ett ganska stort avstånd hur hon ska göra. så fixar hon det till slut. NU kommer vi till det mest tålamodsprövande som jag vet... hon ska klicka ner smeten i muffinsformar.


Här kliar det inte längre i kroppen.. nu e det värre, så jag sa bara att all denna smet ska ner i formarna och det ska vara ca lika mycket i alla formar..ok!!!


Det slutade med att jag tog över efter att häften av smeten landade bredvid formen...






så nu undrar jag, VAR KÖPER MAN TÅLAMOD?????

Börjar snart jobba igen

 

Snart börjar jag jobba igen, det är med blandade känslor som jag går tillbaka till jobbet.

Jag älskar att vara hemma med våra barn men så behöver man ju komma hemifrån och träffa människor, i mitt jobb träffar jag en massa människor och jag HADE  det bästa jobbet innan jag gick hem för att vara mammaledig. Jag jobbade med tonåringar som är i behov av extra stöd, ungdomar som är som alla andra fast lite mer. För 4 år sedan så jobbade jag på fritidsgården och jag trivdes super bra med alla ungdomar som var där... men så hade vi börjat ha öppet för tonåringa som går på särskolan. Vi insåg ganska snabbt att dom var i behov att få komma till fritidsgården fler än 1 gång i veckan så vi beslöt att öppna fritidsgården för "bara" dessa ungdomar som är i behov av extra stöd. Vi öppnade 3 dagar i veckan för dom, och vi hade fullt upp varje kväll.  I början var jag livrädd att vi inte skulle orka med det och att vi skulle göra fel men efter ett tag så började vi rulla på och alla problem (det var många) som uppstod tog vi tag i. Vi insåg att dessa ungdomar hade inte samma skyddsnät som alla andra ungdomar så vi startade upp egna skyddsnätgrupper med kuratorer,skolsköterskor, fältassistenter från alla skolområden där det fanns särskolor. 

Denna gruppen var ett stort stöd i vårt arbete och jag kände att jag växte i mitt ledarskap och kände mig otroligt säker på att detta kommer bli bra, bara vi jobbar på mot samma mål.  Jag kände en glädje i att gå till jobbet för jag lärde mig någonting nytt varje dag. man blev uppskattad på ett helt annat sätt än tidigare.

Det hände en massa otäcka saker i början och ibland så ville man bara dra täcket över huvudet och hoppas att allt löser sig snart, men man är ju människa med ett hjärta så det var ju bara att försöka lösa de olika sakerna som händer dessa ungdomar. Tack vare att vi var ett gött gäng som jobbade där så orkade vi ta oss igenom detta tillsammans.  Vi fick iordning en verksamhet som var jätte bra så när jag gick hem för att föda barn så hade jag lite ångest över att inte veta om det var dessa ungdomar som jag får jobba med när jag kommer tillbaka. Tyvärr e det nog så att jag inte får jobba med dessa ungdomar när jag kommer tillbaka men jag kommer säkert trivas där jag hamnar, bara det att man känner en del sorg över att man har byggt upp en verksamhet från grunden, men har gjort en massa fel som man har fått vända om för att det ska funka och när man väl fått igång verksamheten som man kämpat för så får man inte jobba där. SUCK!!!!

Men så är det tydligen när man jobbar inom kommunen, man kan hamna var som helst, bara att acceptera och försöka göra det bästa av det hela...

Så nu har jag fått skriva av mig lite, men jag e fortfarande ledsen.

Förhoppningsvis så kommer jag in på den utbildningen som jag sökt och kan därför välja mer liknande jobb som mitt förra i framtiden.

Ha en bra dag!!!

Plugga igen!!!

När jag slutade 9:an 1990 så var jag så otroligt skoltrött, jag skulle bara gå en yrkesutbildning på 2 år och sen skulle jag ALDRIG mer sätta mig i skolbänken. Jag trodde inte då att jag skulle gå i skolan lite längre och i dag sitter jag här med 4 yrkesutbildningar.jag har massor med erfarenheter i mitt bagage och har lärt mig en massa saker. Det roligaste jobbet jag haft är det sista jobbet jag hade innan jag gick hem för att vara mammaledig förra året. Tyvärr får jag inte komma tillbaka till det som jag vill jobba med och jag anser att får man inte jobba med det man vill så gör man inget bra jobb. Så därför har jag i dag gjort en ansökan till en ny utbildning som börjar till hösten.

Jag har valt att studera vidare på en folkhögskola för jag gillar formen, skolan är inte för stor det går inte så mycket elever så man får en närmre sammanhållning på en liten skola.

Snälla håll nu tummarna att jag kommer in på skolan till hösten.

tiddelidooo