Börjar snart jobba igen

 

Snart börjar jag jobba igen, det är med blandade känslor som jag går tillbaka till jobbet.

Jag älskar att vara hemma med våra barn men så behöver man ju komma hemifrån och träffa människor, i mitt jobb träffar jag en massa människor och jag HADE  det bästa jobbet innan jag gick hem för att vara mammaledig. Jag jobbade med tonåringar som är i behov av extra stöd, ungdomar som är som alla andra fast lite mer. För 4 år sedan så jobbade jag på fritidsgården och jag trivdes super bra med alla ungdomar som var där... men så hade vi börjat ha öppet för tonåringa som går på särskolan. Vi insåg ganska snabbt att dom var i behov att få komma till fritidsgården fler än 1 gång i veckan så vi beslöt att öppna fritidsgården för "bara" dessa ungdomar som är i behov av extra stöd. Vi öppnade 3 dagar i veckan för dom, och vi hade fullt upp varje kväll.  I början var jag livrädd att vi inte skulle orka med det och att vi skulle göra fel men efter ett tag så började vi rulla på och alla problem (det var många) som uppstod tog vi tag i. Vi insåg att dessa ungdomar hade inte samma skyddsnät som alla andra ungdomar så vi startade upp egna skyddsnätgrupper med kuratorer,skolsköterskor, fältassistenter från alla skolområden där det fanns särskolor. 

Denna gruppen var ett stort stöd i vårt arbete och jag kände att jag växte i mitt ledarskap och kände mig otroligt säker på att detta kommer bli bra, bara vi jobbar på mot samma mål.  Jag kände en glädje i att gå till jobbet för jag lärde mig någonting nytt varje dag. man blev uppskattad på ett helt annat sätt än tidigare.

Det hände en massa otäcka saker i början och ibland så ville man bara dra täcket över huvudet och hoppas att allt löser sig snart, men man är ju människa med ett hjärta så det var ju bara att försöka lösa de olika sakerna som händer dessa ungdomar. Tack vare att vi var ett gött gäng som jobbade där så orkade vi ta oss igenom detta tillsammans.  Vi fick iordning en verksamhet som var jätte bra så när jag gick hem för att föda barn så hade jag lite ångest över att inte veta om det var dessa ungdomar som jag får jobba med när jag kommer tillbaka. Tyvärr e det nog så att jag inte får jobba med dessa ungdomar när jag kommer tillbaka men jag kommer säkert trivas där jag hamnar, bara det att man känner en del sorg över att man har byggt upp en verksamhet från grunden, men har gjort en massa fel som man har fått vända om för att det ska funka och när man väl fått igång verksamheten som man kämpat för så får man inte jobba där. SUCK!!!!

Men så är det tydligen när man jobbar inom kommunen, man kan hamna var som helst, bara att acceptera och försöka göra det bästa av det hela...

Så nu har jag fått skriva av mig lite, men jag e fortfarande ledsen.

Förhoppningsvis så kommer jag in på den utbildningen som jag sökt och kan därför välja mer liknande jobb som mitt förra i framtiden.

Ha en bra dag!!!