Jag blir ju helt förbannad!!!!

Jag satt och läste nyheterna i natt och där läste jag en artikel om" Alexandra-mannen" en man som är grovt kriminell, har tagit kontakt med små flickor och kvinnor på nätet och sedan våldtagit dem. han blev dömd till 10 års fängelse och livstids utvisning.
 Nu har denna man suttit 6 år av sitt straff och därför komma ut igen, men han kanske blir fri i Sverige, han säger att han kommer från Irak men han har inte sina papper i ordning så därför kan Sverige inte skicka ut han, dom vet inte om han verkligen kommer från Irak...... OCH!!!! Säger han att han är därifrån så e det la inte så jävla svårt att skicka dit honom?   NÄÄÄÄÄ mina vänner jag e mycket men jag e inte rasist, men om man under några dagar har läst om 2 små föräldralösa barn som hittades ensamma i en lägenhet där mamman bara stuckit för hon fått ett avslag på uppehållstillståndet.  Ett av barnen har autism och  båda barnen behöver trygghet och dom har nu bott i ett fosterhem i 1 år... dessa barn ska utvisas till ITALIEN , dom är inte från Italien, känner ingen i Italien men dom ska dit för vår lag säger det......jag kan inte fatta hur de olika myndigheterna tänker. Man blir så jävla arg!!!!


Så nu har jag fått skriva av mig lite...

kanske kommer mer under dagen!!!!

ARMEN!!!!

God kväll!!

I går hade vi dop för vår lillaste syster och hon var så himla duktig, sa inte ett pip i kyrkan, men hon fräste ner prällen vid ett tillfälle, men hon skämdes inte nått för detta.

Jag skulle ju läsa en bön för denna lilla juvel och jag satt kvällen innan och övade på den, och när jag läst klart bönen och skulle säga Amen så sa jag ARMEN istället. Tindra skrattade åt mig och frågade varför jag sa så och då förklarade jag att Håkan i Sunes jul (julkalendern) sa så en gång och det var så roligt tyckte jag så jag sa så oxå. Detta var väl inte så genomtänkt eftersom hon skulle stå där framme med oss på dopet. Tindra fnissade hela tiden under min lilla bön och när jag skulle säga Amen så var jag tvungen att titta på henne och verkligen tänka mig för så jag inte sa ARMEN. jag sa Amen, men Tindra fyllde in med Armen några gånger. Sen var det farbror Emils  tur att göra göra sin fadder insats, han skulle hälla upp dopvattnet i dopfunten under tiden som prästen läste en annan bön... den bönen var ganska lång så han visste inte hur fort han skulle hälla vattnet.... men när han hällde i vattnet så rök det så mycket om vattnet att jag trodde att Mollies huvud skulle skollas om hon fick det på huvudet. 

I vanliga fall så tar ju prästen lite vatten i handen och duttar det på huvudet, bara så att det blir lite blött, denna prästen tog så mycket vatten på huvudet så det var en stor pöl under henne när hon var klar... och det fick ju Tindra att skratta ännu mera... ååå jag hörde allt släkten fnissa i bänkraderna också.

Jaja, nu är hon döp iaf och hon fick heta

MOLLIE, EWA, IRIS. 

Väl hemma så stuvade jag in alla på övervåningen och serverade alla mat, tårta,kakor :)  INGEN va hungrig när dom åkte från oss... skönt det!!!

Nu ska jag snart gå ner för att kolla lite hockey och njuta av tystnaden.

ha det gott alla!!!

sanningen....

Idag har jag vart i på utvecklingssamtal med Tindra, hon går nu i 2:ra klass och har begåvats med talets gåva (efter pappa) men hon sköter sig än så länge på lektionerna och läser och skriver bra, räknar bra, gympar bra och är bra på engelska, okey det var ju skönt, men sen kom fröken till den där frågan.... Tindra är det nått du inte tycker är så bra i skolan. Jag vet ju att hon har visst minspel när hon ska säga nått som fröken kanske inte kommer gilla. - jag tycker inte det är så bra när du läser under fruktstunden, vi lyssnar inte ändå...

Den nu för tillfället rödfärgade mamman , tittar lite på lillebror Hugo som fått tag på en penna som han målar på whitboarden, hmmm jag undrar om den där pennan är till för just det syftet....

jaja vi gick från klassrummet med lätt stresspuls och hoppas att fröken uppskattar ärlighet och lukten av borttagningsmedel.

När vi kom hem så gjorde jag mig till och bakade chokladbiskvier till vårt dopkalas på söndag, undertiden så somnade den lille konstnären i soffan och är därför fortfarande i skrivande tid 22.23 klarvaken och vägrar sova. hmm Tindra har letat sig ner och ska se på IDOL som jag vägrar titta på, orkar inte med tv men så hörde jag en röst som fick mig att gråta innan jag visste vem det var... MOLLY hette hon, gud så bra hon var.

Jag har roat mig med att möblera om i vårt sovrum ikväll, jag hittade ett foto på mig själv när jag var ca 6 månader och gick ut till Hugo och frågade om han visste vem som var på fotot.... han tittar och säger - Mamma va du en hund när du var liten?  äääääääääääääähhh nä det var jag inte. jösses vilken fantasi han har den pöjken!


Nu ska jag försöka få alla barn i säng och det kan dra ut på tiden.

god natt nu alla goa människor!!!!

Emmy, vem är det?

Våran son Hugo han är 4 år i december och han längtar såååå mycket efter att få fylla 4 år.
Idag när jag fråga hon vad han önskade sig så sa han att han önskade att han fick en säng till Emmy.
(emmy är hans lossas kompis). Varför ska hon ha en säng här då frågade jag, hon har väl en säng hemma. men hon har inget hem ju sa Hugo, hon är ju bara på lossas. OK då kan jag alltså ge honom en säng på lossas, skit bra ju. jag kan ju även ge honom en egen dator på lossas, en stor platt-tv på lossas, undra om detta gäller även julklappar?

Sen frågade jag Hugo vad som är bra med att fylla år, då sa han att när han fyller 4 år så kan han inte bjyta nackan.... äääääääääääää nähä vadå menar du, då får jag sitta fjamåt i bilen på en kudde. så det så, han kan inte bjyta nacken när man fyller 4 så ni vet det. Dom snappar upp rätt mycket ändå våra barn.

jag kom nyss hem från affären där jag gick helt för mig själv, näää affären var fylld med massa människor men jag hade inga barn med mig så därför anser jag att jag var själv. Man liksom går runt i affären  och tittar noga på saker som jag ändå inte ska köpa, bara för att fördriva tiden lite. Idag stod jag länge och glodde på tvättlinor... jag skulle inte köpa någon tvättlina men just i den hyllkorridoren var det inte några människor, då kan man stå där och bara vila sig. skit bra ju!!!

Men nu är jag hemma och nu är det dags att lägga barnen.. och det kan ta tid,

Vid närmre eftertanke så hade jag behövt ha tvättlinan nu!!!!!!

ha en go kväll alla!!!!!

Satte ihop det bara!!

God eftermiddag!!

Idag är det himla fint ute men så sjukt kallt, så snart trillar nog snöflingorna ner från himlen skulle jag tro.
Förmiddagen sov jag nästan bort eftersom jag roar mig på natten med att shyhhhhhhhhhhhha Mollie. Hon är förkyld och det är nog hennes första motgång här i livet tror jag. Hon blir liksom arg för att hon inte kan andas samtidigt som hon har nappen i munnen, så i natt ville vi mest blåsa näsbubblor (mest mollie) .

jag för min del satt och grunnade på mitt projekt som jag kom på igår. Göra mitt egna kakfat, jag har inte något snyggt kakfat och jag ville ha det för det är rätt snyggt på tv, men det kan ju vara lika snyggt här hemma.

Nu kommer den där sentimentala historien om porslinet. Jo så här är det, mina barndoms somrar så bodde jag och mina syskon med mamma och pappa i en husvagn som inte var så stor. Asså nu vill jag bara tala om att vi var då 3 flickor ibland 4 när min stora syster Cilla var med oss + mamma och pappa. Vår husvagn var inte som dagens stora fina husvagnar utan då var det en liten fin husvagn. vi åt oftast ute i förtältet inte för att det var mysigt utan för att vi fick inte in 3 personer samtidigt i den stora bostaden på hjul....Har ni sett "Sunes sommar" ..japp där har ni vår familj i ett nötskal. På denna camping som vi bodde ca 10 veckor varje sommar bodde också alla mina fastrar och farbröder + farmor och farfar. Vill bara tala om att jag har 4 fastrar och 5 farbröder och dom hade således sina familjer med sig..... jag tycker inte det är konstigt att jag trodde att den campingen var släkten Linderoths i många år. vi var ju dock runt 30-40 st som tillhörde just den släkten.
Jag hoppas jag kan återkomma till lite minnen från den tiden... när jag gått klart min terapi!!!

Men denna camping ägdes inte av oss utan av en familj vid namn ERLANDSSON som var infödda ölandsbor, dom hade campingen,affären,kyrkan,bondgårdarna i byn... i affären som jobbade mamma ERLANDSSON som hette Elin och var en trevlig tant som redan då var ca 100 år tyckte jag (hon kanske var 50) men i vilket fall som helst så målade hon på porslin, så man fick beställa en helt vit servis och så målade Elin den. Jag ska också tala om här att hon hade MYCKET nedsatt syn, nästan blind. Så att hon kunde måla denna fina servis tycker jag är himla bra gjort. ALLA i vår släkt som bodde nere på denna camping har nog en sådan servis...

Min mamma köpte så klart en servis och den fick jag av henne.... men den hamnade ju i en låda inlindat i tidningspapper och det är ju synd så jag har nu gjort det där kakfatet som jag ville ha!!! och det ser ut så här!!

OJOJOJ vilket hantverk hon gjorde den där Elin!!! undra om hon gråter i sin himmel nu eller  klappar händerna... men hon är ju vid detta laget blind så jag behöver nog inte oroa mig... men om det börjar snöa idag så tror jag att hon gråter.

ha en skön dag alla!!!!

banan skal!!!

God morgon alla pigga läsare!!!

jag är dock inte lika pigg, i natt har jag försökt tala om för min 4 månaders socker söta dotter att bara för att hon är som en karamell så kan hon inte göra så här mot sin mamma. Hon somnar i min famn och jag sitter just då i en skinnfåtölj som är himla skön en stund, men när jag ska resa mig upp med en 7 kg baby på min arm så sitter jag liksom fast med mitt skinn i skinnfåtöljen. Detta innebär att jag måste göra ett ryck upp ur fåtöljen vilket innebär en liten risk att liten sockersöt baby vaknar, och den risken tog jag 3 gånger i natt.


Hon somnade vid 02.30 eftersom jag stod upp sista gången.... vet ni hur tungt 7 kg är efter 20 minuter... kan nog säga att jag höll på att gnaga av mig armen, och gå in och slå den på min man som sov så gott. Till slut somnade hon ju och jag fick gå och lägga mig, men istället för att somna så låg jag och funderade på vad jag ska köpa till dagisfröknarna i julklapp från alla barnen.... VARFÖR!!!! finns ju inte en ända människa  som ger mig några förslag på det mitt i natten.


Sockersöta babyn vaknade igen vid 05.30, men då gick den trötta pappan upp, och jag fick sova vidare om jag hade velat men tydligen ville inte jag det för jag låg vaken och lyssnade på dom ist.


När alla barn vaknat och fått i sig frukost, medicin  och blivit jagade runt i  huset för att få på sig sina kläder, så var det dags att få på alla tre ytterkläder, den äldsta kan ju ta på sig sina kläder själv.. men mellan avkomman kan inte det så jag hjälpte honom att få på sig sina termobyxor, Tindra som vår äldsta dotter heter sprang upp och hämtade en banan för att ta med till skolan.... så kom hon ner och var ganska mycket försenad till skolan, så hon skulle bara ha på sig skorna.. satte sig ner på golvet och började knööö i foten i ena skon.. och var väl inte på det bästa humöret, sen rullade hon runt lite på golvet för att få tag på andra skon som hon till slut fick på foten... när hon ställer sig upp så blir hon sååå arg på mig som inte hjälpt henne... för nu har hon suttit sönder bananen som hon la på golvet(fast jag sa att hon skulle lägga den i väskan) och ni kommer ihåg att hon rullade runt också va... japp banankladd på hela henne... och hennes mycket snälla lillebror började skratta så mycket att jag trodde jag skulle få byta kläder på honom också..

jaja vi kom iväg till alla ställen som vi skulle till och när jag kom hem så kom grannen (våran tant Berg) och hämtade  den lilla socker babyn för en lång promenix. så nu ska jag dricka kaffe, helt i men ensamhet!!! 
ha en bra dag!!!

Börjar blogga igen!!

Nu sitter jag här med en helt splitter ny blogg och jag har ju förstås tänkt skriva om mitt liv och småfolket som bor här hemma. Hoppas att ni vill läsa den. Tänkte börja med att berätta om mina problem som jag löser på gymmet. man går ju på motionsbandet några gånger i veckan och när man går där så hinner man ju tänka ut en massa lösningar på en del saker. Här kommer då en av lösningarna: 


problem : jag har ju för 4½ månad sedan gjort mitt tredje kjesarsnitt. Det sista snittet var liksom inte så jobbigt så jag var på banan ganska fort, men har väl gjort nått lyft eller nått som jag inte får eftersom mina magmuskler (dom som går lodrätt) har glidit isär och en bukhinna har väl töjt ut sig så pass så att mina tarmar har trillat fram som en stor bulle mitt på magen. TRÄNING sa doktorn skulle hjälpa och jag tränar jag som attan.... nu kommer vi till problemet.... jag "KLUCKAR" mmmmm kluckar som om jag hade en halv vattenflaska på magen så varje steg och varje roddtag så kluckar jag... 

Lösning: förra helgen var jag ju på fest, för att vara fin och få bort tarmbullen på magen så köpte jag  "håll in, tryck ihop mig" strumpebyxor med förstärkning på magen. ALLA tjejer som har haft ett par sånna strumpbyxor VET hur JÄVLA SVÅRT det är att få på sig dom (för man köper ju så klart för små). men efter att ha bett sin man sluta skratta och "han får fan gå själv på den jävla festen" aggretionen lagt sig, när man börjar andas igen för man står kobent ihoptryckt och man börjar dra ena sidan sen andra sidan... man drar sönder ena sidan och hoppas att man inte faller ner på sängen för då ser man ut som man har celebral pares.... när man kommer så långt att man får på sig strumpebyxorna så är man glad att mannen visste sitt eget bästa och har gått.... men nu börjar ett nytt problem, man måste lära sig andas som att det ser normalt ut.... jaja när man har fått på sig byxorna över strumpebyxorna som man har dragit upp över alla magarna.... så måste man även lära sig att göra alla rörelser med rak rygg... om man böjer ryggen i detta läget så rullar liksom strumpebyxan ihop sig som en korv och pressar upp alla magar så det ser ut som man har dubbelhakor. Men när man lärt sig alla dessa grejjer så känner man när man går att man måste ta lagom stora steg för strumpbyxorna har förstårkning ner mellan bena(i grenen) och ner en bit på låren. man känner att det blir ett motstånd när man går....

nu kommer jag till lösningan... jag tar på mig dessa strumpebyxor under mina träningsbyxor för att hålla in min kluckande mage och samtidigt måste jag ha en bra kroppshållning.. för annars rullar byxan ner och magarna kommer fram mer.. + att man får ett extra motstånd i benen när man går......+ att man svettas dubbelt så mycket om benen, så gråa sportbyxor är inte att föredra.

Nääää men det var dagens lösning, får la se om jag gör om detta... eller om jag kanske kan hitta på nått annat till nästa gång!!!

Kram på er!!