Småfolket
tisdag 15 november 2011
banan skal!!!
God morgon alla pigga läsare!!!
jag är dock inte lika pigg, i natt har jag försökt tala om för min 4 månaders socker söta dotter att bara för att hon är som en karamell så kan hon inte göra så här mot sin mamma. Hon somnar i min famn och jag sitter just då i en skinnfåtölj som är himla skön en stund, men när jag ska resa mig upp med en 7 kg baby på min arm så sitter jag liksom fast med mitt skinn i skinnfåtöljen. Detta innebär att jag måste göra ett ryck upp ur fåtöljen vilket innebär en liten risk att liten sockersöt baby vaknar, och den risken tog jag 3 gånger i natt.
Hon somnade vid 02.30 eftersom jag stod upp sista gången.... vet ni hur tungt 7 kg är efter 20 minuter... kan nog säga att jag höll på att gnaga av mig armen, och gå in och slå den på min man som sov så gott. Till slut somnade hon ju och jag fick gå och lägga mig, men istället för att somna så låg jag och funderade på vad jag ska köpa till dagisfröknarna i julklapp från alla barnen.... VARFÖR!!!! finns ju inte en ända människa som ger mig några förslag på det mitt i natten.
Sockersöta babyn vaknade igen vid 05.30, men då gick den trötta pappan upp, och jag fick sova vidare om jag hade velat men tydligen ville inte jag det för jag låg vaken och lyssnade på dom ist.
När alla barn vaknat och fått i sig frukost, medicin och blivit jagade runt i huset för att få på sig sina kläder, så var det dags att få på alla tre ytterkläder, den äldsta kan ju ta på sig sina kläder själv.. men mellan avkomman kan inte det så jag hjälpte honom att få på sig sina termobyxor, Tindra som vår äldsta dotter heter sprang upp och hämtade en banan för att ta med till skolan.... så kom hon ner och var ganska mycket försenad till skolan, så hon skulle bara ha på sig skorna.. satte sig ner på golvet och började knööö i foten i ena skon.. och var väl inte på det bästa humöret, sen rullade hon runt lite på golvet för att få tag på andra skon som hon till slut fick på foten... när hon ställer sig upp så blir hon sååå arg på mig som inte hjälpt henne... för nu har hon suttit sönder bananen som hon la på golvet(fast jag sa att hon skulle lägga den i väskan) och ni kommer ihåg att hon rullade runt också va... japp banankladd på hela henne... och hennes mycket snälla lillebror började skratta så mycket att jag trodde jag skulle få byta kläder på honom också..
jaja vi kom iväg till alla ställen som vi skulle till och när jag kom hem så kom grannen (våran tant Berg) och hämtade den lilla socker babyn för en lång promenix. så nu ska jag dricka kaffe, helt i men ensamhet!!!
ha en bra dag!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja du Affie, har man två så glömmer man lätt hur det är att vara uppe hela nätterna så då skaffar man en till, och ja jag vet vad jag talar om. Det värsta är att skulle det bara hänga på mig i vår familj så hade vi nog haft två,tre till. Sån är jag. Guldfiskminne. Därför är det nyttigt för mig att läsa det här :)
SvaraRaderaja visst e det så att man lätt glömmer de här jobbiga nätterna, men jag har ändå haft tur, för Mollie hon gråter inte hon är bara vaken... ligger och tjötar lite och bara är liksom... men hon prövar gärna höga ljud om jag inte är i hennes rum... så där får man sitta tills hon somnat. ska bara tänka på att ha byxor på så jag inte fastnar med mitt skinn i skinnsoffan!!!
SvaraRadera